Ojojoj vilken jävla kväll jag hade igår, helvetet hade brutit löst i mitt hem!!
Hector skrek o skrek i 4 timmar, fatta i 4 timmar skrek han konstant...jag trodde han skulle somna av utmattning redan efter en halvtimme men icke då... här orkade orkestern hålla igång en hel kväll och förstöra alla planer jag hade!
Jag försökte med allt och inget hjälpte, tillslut så bad jag Eric komma hem ifrån jobbet för att jag pallade inte längre, jag grät o grät o grät och han skrek o skrek o skrek och hunden gick omkring alldeles cp av stress... ja det hade säkert sett roligt ut utifrån om man hade sett oss...
Jag var så frustrerad och orklös, jag hade ju inte fått sova så bra natten innan och inte heller natten innan dess, sen var han ju så där i går morse, fast då var det mest gnäll i några timmar..han var glad på dagen men på kvällen sen bröt det ut i SKRIK!!!!!!!!!!
Alltså jag har inte hört honom skrika som då förr, och att han orkade det fattar jag inte...! Jag tror faktiskt att det var flera faktorer för att han skrek, tänder och magknip...jag visste ju att han hade ont.. första timmen tyckte jag synd om honom, även andra timmen fast då började frustrationen sättas på och tredje timmen kom tårarna och fjärde timmen ville jag inte se honom ens...galet! Jag lovar att jag hade ångest över det sen när han hade somnat...då kunde man slappna av och tänka..men innan gick det inte man var som förbytt!
Eric kom hem strax efter halv 1 endast 15 minuter efter att HEctor hade somnat...så jäkla skönt att han kom hem för jag satt på helspänn hela tiden och undrade när Hector skulle vakna i skrik, och dom 15 minuterna kändes som en evighet! När Eric klev innanför dörren och kom och satte sig hos mig då föll oket ifrån mina axlar för jag visste nu att han fanns där och vi kunde turas om i fall Hector skulle vakna...
Vi väntade i någon timme med att gå och sova för vi visste att snart vill han ha en flaska mat också...halv 2 då sätter larmet igång, det eskalerade i SKRIK direkt när han vaknade och Eric gick in och tog honom, efter 10 minuter ungefär så förstog han att jag hade haft det jobbigt! Hector skrek o skrek, och denna gång hade han verkligen ont, för det var panikskrik av smärta och det lät även som att han låg och srek aaaj...det är hemskt att se sitt lilla barn skrika och ha ont, och speciellt när man inte kan göra någonting!
Då tog jag honom efter en stund och satte mig i sängen och lindade in honom i täcket och gungade honom, då började han att slappna av och tillslut så somnade han...min stackars lilla plutt...
Han vaknade flera gånger under natten men Eric fick ta honom då för jag var så jäkla slut och han gick även upp med honom på morgonen....dom somnade om senare och sen gick vi tillsammans upp allihopa strax efter 11...
Nu är HEctor på tipptopp humör och det gör mig jätteglad!
Eric håller på att klä på honom nu för dom ska gå ut och gå med hunden och jag ska sitta här en stund innan vi ska börja göra oss i ordning...
Jag skulle ju ha tvättat alla kläder igår kväll och hängt tvätt och färgat håret, m.m men inget hans med så jag har nu inga rena kläder och inget färgat hår, men tvätten som låg vid tvättstället har jag iallfall hängt upp och röjt undan lite här hemma...
Men jag vet fan inte vad jag ska ha på mig idag, man vill ju vara lite fin men eftersom kläderna är smutsiga så kan jag ju inte vara det..=( men jag kommer säkert på något...hoppas jag!
Älskar min underbara son så otroligt mycket!
Hälsokontroll i Stockholm och välmående
1 vecka sedan
1 kommentar:
Öroninflamation?
Runt 7månaderålders så kommer vissa barn in i en mardömmsperiod, Noel var i den från 7månader till 12månader. Förstår hur jobbigt de var för dig med tanke på att vi hade de så i 2-4timmar VARJE kväll i ca4-5månader! Helt hysteriskt skrik KONSTANT!
Mardrömmarna ska tydligen vara så hemska så vi inte ens kan föreställa oss vad de är!
Skicka en kommentar