Gråter av förtvivlan.....

I morse vaknade Hector vid 5 och hade ont i magen så jag satt och maserade och pumpade ut lite gaser i ½ timme sen somnade han om...och vaknade strax efter 8.
Det var så kul, jag slog upp ögonen och där låg Hector klarvaken med världens största leende...så underbart söt..! Man blir ju pigg direkt när man får se detta underbara leende på morgonen.

När vi hade gått upp så la jag honom i soffan som vanligt och gick för att göra iordning en flaska till honom...när jag står i köket så hör jag ett duns..
Det ilar till i hela kroppen på mig och jag han inte ens tänka innan jag var i v-rummet, Hector hade ramlat ner från soffan, sprang fram och plockade upp honom och han var lite ledsen men jag grät nog mer än honom...
Ingen skada sked förutom på mina hornhinnor, bilden kommer alltid att finnas inetsad där och jag kommer aldrig mer att lämna honom själv där eller någon annanstans där det finns en risk för fall. Shit alltså, man känner sig så jävla värdelös, men man vet ju att det händer allt för ofta ialla hem..
Stackars liten..här ska mamma beskydda dig från allt ont, och så är hon så dum och lämnar dig själv i soffan....FÖRLÅT!!!!!

Gud vad hemskt igentligen, när han blir större och ramlar och gör illa sig...det kommer ju hända miljoner gånger under hans levnadstid och jag blir nästan desperat av tanken att jag inte alltid kan finnas där och beskydda honom...Förtvivlad...hjälp hur klarar man denna smärta som förälder? Jag kan knappt beskriva hur ont det gör i mig, jag vill beskydda honom från allt ont men vet att jag inte kan det.... Fan, jag gråter bara av tanken!

Nu liger han i min famn och sover, håller stenkoll på honom ifall att han skulle ha fått hjärnskakning, dom symtomen märks ju inte förrens efter några timmar.... får han det så vet jag inte vad jag gör med mig själv!!!! Men jag ringde iallafall vårdcentralen och hon sa att det inte ska vara någon fara, men jag som förälder blir ju så jävla nojjig!!

ÄLSKAR dig min underabara Hector, mamma SKA beskydda dig...!