En av dom värsta dagarna i mitt liv!

Den här dagen har varit hemsk, men slutade tack o lov väl..!

Dagen började med att jag och Hector klev upp vid halv 8 och satte oss och titta på VAKNA, och busade lite...sen somnade vi om vid 9 och sov i 40 minuter..sen började dagen..
Vi väckte Eric och jag hoppade in i en dusch för att göra i ordning mig, skulle vara i Mariefred vid 2 för att först hämta Michelle och sen åka förbi Marre och umgås lite..men det blev inte så...

Efter lunchen så satte sig Eric och Hector i hans rum för att leka lite...dom satt på golvet och hade jättekul...och jag sminkade mig och grejer, och höll på att plocka med det sista så vi bara var klara för att åka senare...
Hector sitter ju på golvet och så ramlar han baklänges som han har gjort många gånger hittills utan någon fara...men denna gång var inte som alla andra gånger, och jag hoppas att jag aldrig mer behöver uppleva samma sak igen....ALDRIG!

Hector slår i bakhuvudet i golvet och börjar gråta...jag satt då i v-rummet...men Eric var ju med honom så han plockar upp honom och då börjar Hector att kippa efter andan, han får ingen luft.....och jag hör det så jag skriker...
-Han får ju ingen luft, hör du inte det....!!! Och det är klart att Eric hörde det men han visste inte vad han skulle göra...
Så jag sprang dit och då precis så börjar han att andas igen....phu.. !
MEN.....
När han kan andas igen så svimmar han av.... Jag såg hur han bara blev helt likblek och jag såg på ögonen att han försvann....och blev helt lelös...
Fan jag trodde att han skulle dö...så jävla hemskt kan jag tala om!!!!!
Jag tar iallafall honom ifrån Eric och försöker väcka honom och ja, han vaknade till...phu...
MEN igen...
Han svimmade av hela 4 gånger direkt efter varndra...HJÄLP!
Det är så jäkla svårt att förklara alla känslorna och tankarna som flög omkring i mig... Jag visste ju att nu är det sjukhuset som gäller men jag gick bara fram och tillbaka i lägenheten i säkert 10 minuter med honom och gjorde allt för att hålla honom vaken....det var det enda jag brydde mig om då, han får INTE somna,... det var det enda han ville göra, så fort jag slutade prata med honom eller inte sysselsatte honom så blundade han och ville sova.
Jag måste säga att när det händer något så allvarligt så får man inte gripas av panik, gör man det så kan allt sluta illa. Själv la jag på mig en slags fasad som gjorde mig stark och lugn...orolig var jag ju självklart, men jag tror att man gör som jag när man vet att det kan vara allvarligt för att hålla både barnet och alla andra lugna...det sätts nog igång på automatik!
Efter dessa 10 minuter så ger jag över honom till Eric för att snabbt göra iordning mig och plocka ihop lite saker till Hector sen bar det av, vi åkte ner Akut till vårdcentralen, varför ringa det tar ju bara extra tid!
När han satt hos Eric så ser jag hur han höll på att somna in igen...och skrek till Eric att han var tvungen att hålla honom vaken! Jag förstår Eric också, jag såg på honom att han var jävligt orolig och förvirrad, han hade säkert själv svimmat om jag inte hade varit hemma...!
Men sen när vi skulle åka ner så satte jag Hector i vagnen och ska sätta på mig jackan, då under den stunden så hinner han slumra in sittandes lutande framåt....men jag väckte honom ganska snabbt kan jag lova...
SÅ JÄKLA HEMSKT ATT FÅ UPPLEVA DETTA KAN JAG TALA OM!!!!!!!
Jag lyckas iallafall hålla honom vaken hela vägen ner till vårdcetralen, och vi fick träffa en läkare direkt...som tur var!
Han tittade lite på Hectors ögon och så men han hittade inget fel, men han blev orolig över hela händelseförloppet....det tror jag det! Fan det är ju helt sjukt vad läskigt det var....men när vi kom ner på vårdcetralen så kunde jag börja slappna av lite, för jag visste att där finns det hjälp om det händer något! Så då kom tårarna ...men inte så mycket...jag torkade dom ganska snabbt för Hectors skull, så att han inte skulle bli stressad eller orolig för det!
Vi fick en remiss till Akuten i Eskilstuna....som vi skulle åka till direkt. Då frågade jag läkarn på vc om han fick sova, för vem lyckas hålla en slö bebis vaken som det enda han vill göra är att sova!? Och det skulle inte vara någon fara sa han....SKönt!
Så så fort vi kom utanför undersökningsrummet så slocknade Hector i min famn, utan napp och allt...det tog bara någon sekund! Min lilla Älskling!

Vi åkte hem för att hämta hunden så vi kunde lämna honom på Åsby hos Erics föräldrar så länge och sen var jag även tvungen att fixa så att Michelle kunde hämtas upp på något sätt, eftersom hon skulle till oss..
Vanessa tog med henne in till Strängnäs så Marita hämtade Michelle där och tog med henne ut till Åsby...så då kunde vi hämta upp både hunden och henne där sen!
SÅ det löste sig som tur var....

Hector sov hela vägen upp till Eskilstuna och jag höll min hand på hans mage hela tiden för att känna att han andades och petade lite på han ibland för att se så han inte tuppade av....även om läkaren sa att det inte gjorde nått att han sov så har jag hört att dom inte får somna, så jag var ju super orolig i bilen på vägen upp....
Och ju närmare vi kom ju ondare fick jag i magen..även om jag visste att nu får han den hjälpen han behöver om det är något, men samtidigt så ville jag inte få reda på att det var något fel på honom!!!!
När vi kom fram så behövde vi bara vänta i ca 5 minuter...även fast väntrummet var proppfullt och det var hur mycket folk som hellst där...
Dom tog in oss på ett rum och sen kom en läkare och undersökte honom...och dom sa att det såg bra ut...men eftersom att han har varit avsvimmad ett flertal gånger och är väldigt trött så skrev dom in honom på barnavdelningen 62 v för observation.

SÅ efter en timme på Akuten ungefär så fick vi komma upp på avdelningen och blev visade till vårat rum där....
Inne i rummet stog det en sjukhus - spjälsäng....och en vanlig säng till den som sover kvar, då kände jag att fan...shit, han får inte bli sämre!! Den spjälsängen gav mig inga bra vibbar och det blev så overkligt helt plötsligt...man kom in i en het annan värld... - sjukhusvärlden!

Vi fick lite infotmation och blöjor till Hector mm...sen satte vi oss i allrummet och lekte lite med Hector, för han hade börjat piggna till lite...!
Eric var tvungen att flytta på bilen och grejer så han åkte och köpte lite kebab till oss....vi var skithungriga!
Medanst han var borta så piggnade Hector till mer o mer...vid 4 så fick han lite pure och åt upp en hel liten burk..=) Äntligen lite goda tecken....!
Vi fik vara kvar där till 18 ungefär sen fick vi åka hem eftersom att Hector mådde bättre, men skulle vi märka att han börjar bli sämre igen så skulle vi komma tillbaka..
Först hade dom sagt att vi skulle stanna kvar över natten, och det jobbigaste då var att bara en fick sova kvar...=( Men som tur var så slapp vi den vistelsen...
Och det bästa av allt - Hector mår bra nu!

Vi åkte förbi åsby på vägen hem för att hämta Michelle och hunden...och gav Hector lite gröt innan vi for hemmåt...
Michelle hade blivit jätteledsen när hon fick reda på vad som hänt med Hector...sötis! Men kramade om honom jättehårt och pussade på honom när vi kom!

För någon sekund så trodde jag att jag skulle förlora min älskade Hector....och den känslan vill jag ALDRIG mer känna....Detta har varit en av dom hemskaste dagarna i mitt liv!

Innan vi åkte hem så kom en sköterska och pratade lite med oss för att förklara vad som hade hänt..
Då berättade hon att små barn gör så här när dom får hemskt ont någonstans, dom stänger av kroppen för att inte känna någon smärta...och då blir dom likbleka och tuppar av som Hector gjorde...Jävligt skrämmande men ändå fashinerande att dom kan göra så...

Nej nu kan jag inte skriva mer, jag blir så ledsen...
Jag har inte hunnit förstå riktigt vad som har hänt, och måste nog berabeta detta lite...jag känner att tårarna vill komma hela tiden men att jag håller dom tillbaka.

JAG ÄR SÅ JÄVLA GLAD ATT HECTOR MÅR BRA!!!!

ÄLSKAR MIN ÄNGEL